Efter två dagars

Konferens med jobbet så är jag rätt slut känner jag. Har saknat min familj helt galet mycket och är så glad över att vara hemma igen. Nu går ögonen i kors, men min man jobbar sena skiftet och jag har saknat honom übermycket så jag måste allt hålla mig vaken en liten stund till.

Konferensen var fantastisk och det är kul när vi hittar på lite sånt, och oerhört lärande för organisationen. Det är viktigt att känna till aktuell forskning och aktuella metoder. Men även om kännedomen är viktig så tycker jag även att det är av stor vikt att man även är kritisk till olika metoder, så att man inte bara väljer att tillämpa den som är mest populär för stunden. Det kommer alltid ny forskning och olika metoder och jag tror att det bästa är att plocka det gottigaste lite här och där och anpassa efter vad som passar den enskilda individen bäst. För att även om någon metod passar perfekt till en individ, så är det inte säkert att det fungerar för alla. Alla individer är ju olika, eller hur?! Och då behöver ju även behandlingen vara unik, även om man har ett gemensamt grund att stå på.

Konferensen ägde rum i Linköping som Autism och Aspergerförbundet anordnat. Temat var Problemskapande beteenden – Hur kan man med autismspecifik kunskap förebygga och hantera svåra situationer?

Oerhört intressant och givande även om jag hört det mesta sedan innan. Jag är glad att jag åkte med. Många kända namn inom psykiatrin fanns på plats och föreläste och det var en häftig upplevelse att höra dom live ;) Något som dock förvånade mig var konferensens upplägg. Det var oerhört tidspressat, föreläsningarna var långa, utan pauser. Med tanke på vilket forum vi var inom så borde ju även upplägget vara något anpassat. Det var ju trots allt inte bara professionella där, utan även föräldrar och personer med egen funktionsnedsättning. En personlig reflektion jag gjorde bara…

Annonser

16 thoughts on “Efter två dagars

  1. Håller fullständigt med dig vad det gäller pauser, för oss med funktionshinder, bl.a jag själv.
    Är det en fasa – utan pauser, jag brukar påtala det, men förstår inte att de som håller i det, inte vet hur viktigt det är!

    Stor Kram Gnistan

    • Jag anser att det är A och O. Det är där man får chans att samla tillbaka sin energi igen och ett späckat schema är något som tar oerhört mycket från energikontot, och det behöver fyllas på ofta. Därför förvånade detta mig mycket faktiskt. Har tidigare varit på massor av föreläsningar som jag behövt att springa ut flera gånger pga att det varit för få pauser, men även vart på de som haft pauser minst var 45:e minut. Och så SKA det vara inom psykiatrin. Det är i alla fall min åsikt!

  2. Särskilt mycket forskning var det ju dock inte på tex Heilskovs föreläsning…han får mycket uppmärksamhet pga sin humor och samma med Aspeflo. Logopeden som berättade om arbetet med förskolebarn var ju den enda som hade något att backa upp sitt prat med.

    • Åh, jag håller med dig till fullo. Heilskov säger mycket bra, men jag håller inte med allt. Jag tro exempelvis inte att det är rätt att ta bort alla krav, men självklart skall man heller inte försöka styra en annan människa, oavsett diagnos eller ej. Och egentligen är det nog inte vad han menar heller, men om man hårddrar det så tycker jag att det kan låta så. Men vikten av affektsmitta exempelvis tycker jag är klockrent, för det stämmer så väl. Både Heilskov och Aspeflo är ju oerhört intressanta att lyssna på, men visst är det deras humor som får med publiken. Logopeden, som jag inte minns vad hon hette utan att titta i mina papper gillade jag skarp och av henne fick man många konkreta förslag som jag tänker föra vidare till min grupp i vår verksamhet. TACK för dina tankar! De uppskattas :)

  3. Kära Fru Gan! Det du skriver håller jag alldeles med om. Du måste komma till mig då jag gjort klart skolan. För att få fram just rätt Homeopatiskt läkemedel till just DIG måste man ta hänsyn till hela människan, det psykiska/emotionella, fysiska och generella symptom, vad du föredrar, inte gillar osv. Det är verkligen individuellt de=)=). Löv u Pusss

    • Vi får fortsätta denna diskussion någon annan dag. Homeopati har säkert massor med bra, men att Austism skulle vara en sjukdom som går att bota, det köper jag inte någonstans. Jag har dock 4,5 års högskolestudier och och bred erfarenhet inom området, så jag står fast vid mina åsikter. Skulle man kunna bota allt med homepati skulle det inte finnas vare sig sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Me jag beundrar din djupa tro och ditt engagemang.

  4. Morrn! Dock har du ingen erfarenhet inom Homeopati så du kan omöjligen veta. Att gå till en Homeopat är frivilligt och det är inte jätte många som känner till det, men det är på väg framåt. Läs http://www.dagenshomeopati.se ….. Det står om- Det finns forskning som visar att autism är en immunologisk och nervinflammatorisk sjukdom. Det innebär att autism kan botas, i stället för att ses som en obotlig hjärnskada. Susanne Davidsson har skrivit boken Autism – ett nytt hopp för föräldrar som vill pröva alternativa behandlingsmetoder.
    Pusss

    • Jag själv har Autism & en liten hjärnskada, jag tror inte att den kan hämmas av olika behandlingar, det görs hela tiden studier, forskningar om ämnet, för mig spelar det ingen roll, för vilken människa skulle jag bli utan min diagnos.
      Jag tror själv att det handlar om en egen tro på något..
      Utan att stjälpa någon/dig.. Så är jag en person likt vem som & i min person finns mitt funktionshinder, men jag är ingen diagnos & ingen hjärnskada.
      Jag är jag & jag är stolt över det.
      För hur skulle jag bete mig om det blir bortkopplat, vem skulle jag vara?
      Jag skulle säkert inte förstå mig själv eftersom något jag haft så länge inte finns längre, dessutom vad är det för fel på personer med Autism eller liknande?

    • Nej, jag har ingen erfarenhet av Homeopati, men det är egentligen ovässentligt. Jag sväljer inte allt med hull och hår bara för att det står i en artikel, så är det. Jag är ledsen… Och jag behöver vara kritisk till metoder i mitt jobb med. Annars så skulle barnen ha det nyaste käckaste metoderna är stunden hela tiden, och bli helt förvirrade av allt nytt som skall testas. De är inga försökskaniner! Det är jättebra att det forskas och kommer på nya metoder, men ena dagen så får man cancer av chips och andra dagen av fel sorts diskmedel. Och tredje dagen så fick man visst inte cancer av varesig chipsen eller diskmedlet. Det är så det funkar tyvärr! En sak som jag dock tror på, är vetenskapliga bevis. Och ett och annat mirakel ♥

    • Förresten… Jag har läst artikeln och tycker den är intressant. Dock så läser vi den nog på två helt olika sätt.

      ”Sammantaget tycker jag nog att de flesta gick framåt, men i olika grad. ”

      Detta handlar ju om hennes personliga åsikter, och ”tycker jag nog” låter inte speciellt vetenskapligt i mina öron/ögon. Och att i ena delen av artikeln blev pojken friskriven från sin diagnos efter två år, och senare höll de på i fyra år.

      Men man ska inte humla med att det är mycket krävande. Jag höll ju själv på i fyra år med min pojke.

      Och har hon hittat det optimala ”botemedlet” förstår jag inte varför inte någon annan kan fortsätta hennes arbete om hon nu inte fixar det själv. Jag tror inte att någon som gör ett sådant världsgenombrott nöjer sig med att bara skriva en bok och sedan ge upp allt sitt arbete.

      Jag är inte ute efter att kritisera DIG. Det hoppas jag att du förstår ♥ Vi ser saker med olika ögon, och det får vi helt enkelt acceptera.

  5. Om du fråga mig Gnistan om vad det är för fel på personer med Autism eller liknande, så får nog du berätta mer om det, jag känner inte till det lika väl som du, har läst lite om det och förstått att en del lider av det. Jag skrev bara att det går att bota med rätt Homeopatiskt läkemedel för den som vill såklart. Jag har inte skrivit att jag tycker det är fel på personer med Autism, själv har jag haft OCD i många år, men det har blivit bättre med ett visst Homeopatiskt läkemedel som passar just min konstitution. Hoppas inte du trodde jag mena något illa om personer med Autism med mitt inlägg, för jag dömer verkligen inte ut någon efter en diagnos, jag gillar alla som dom är, om någon inte sårat mig riktigt djupt förstås. Jag vill bara berätta om Homeopati för att jag älskar det och för att jag tycker om att hjälpa andra människor och vill att fler ska veta att det finns annan hjälp än just det som Sjukvården erbjuder, Sjukvården är bra, men precis som med Homeopati så fungerar det inte alltid för alla eller så fungerar det bara en bit på vägen, så tycker det är bra att det finns både och. Ha en bra lördag //Linda

    • Hej Linda, jag menade inte så att jag tror att du är emot det, jag tror att till viss del kan det säkert hjälpa, jag har själv en vän med OCD, men har bara erfarenhet av henne som person…
      Jag bloggar om mitt funktionshinder helt anonymt & vill du läsa är du välkommen in till mig på: livsgnistan.bloggo.nu
      För mig själv, kan inte jag se att det finns något botemedel, som typ antibiotika som är en neurologisk inflammation.
      För mig är det olika strategier som vi får lära oss för att kunna hantera våra svårigheter, visst är det ett neurologiskt funktionshinder.
      Med Autism eller något annat inom spektrat – typ ADHD, finns det mediciner, sedan tror jag att det finns en skillnad på om det är ärftligt eller som jag fick för lite syre vid födseln – det jag har kan ingen rubba på.
      Men kanske att vissa andra funktionshinder, kan motarbetas med diverse metoder, men långt ifrån alla.
      Det är vad jag tror & inget illa ment alls mot dig eller någon annan.
      Besök gärna min blogg om du vill?

TACK för din kommentar :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s