Efter två dagars

Konferens med jobbet så är jag rätt slut känner jag. Har saknat min familj helt galet mycket och är så glad över att vara hemma igen. Nu går ögonen i kors, men min man jobbar sena skiftet och jag har saknat honom übermycket så jag måste allt hålla mig vaken en liten stund till.

Konferensen var fantastisk och det är kul när vi hittar på lite sånt, och oerhört lärande för organisationen. Det är viktigt att känna till aktuell forskning och aktuella metoder. Men även om kännedomen är viktig så tycker jag även att det är av stor vikt att man även är kritisk till olika metoder, så att man inte bara väljer att tillämpa den som är mest populär för stunden. Det kommer alltid ny forskning och olika metoder och jag tror att det bästa är att plocka det gottigaste lite här och där och anpassa efter vad som passar den enskilda individen bäst. För att även om någon metod passar perfekt till en individ, så är det inte säkert att det fungerar för alla. Alla individer är ju olika, eller hur?! Och då behöver ju även behandlingen vara unik, även om man har ett gemensamt grund att stå på.

Konferensen ägde rum i Linköping som Autism och Aspergerförbundet anordnat. Temat var Problemskapande beteenden - Hur kan man med autismspecifik kunskap förebygga och hantera svåra situationer?

Oerhört intressant och givande även om jag hört det mesta sedan innan. Jag är glad att jag åkte med. Många kända namn inom psykiatrin fanns på plats och föreläste och det var en häftig upplevelse att höra dom live ;) Något som dock förvånade mig var konferensens upplägg. Det var oerhört tidspressat, föreläsningarna var långa, utan pauser. Med tanke på vilket forum vi var inom så borde ju även upplägget vara något anpassat. Det var ju trots allt inte bara professionella där, utan även föräldrar och personer med egen funktionsnedsättning. En personlig reflektion jag gjorde bara…